Roterapport (roteflygning)

Rotekärrorna för dagen, uppställda på Bromma

Det är en alldeles speciell känsla att ligga i en brant sväng, enbart en spännvidd till sin roteetta och känna att man är helt i harmoni med det andra flygplanet. Men roteflygning är ingen lek! Det gäller att vara med in i minsta detalj - hela tiden!
Tisdagen den 28:e september var det äntligen dags för några av oss i Stockholms flygklubb att börja en rotekurs.

Läraren, Bo Gunnar Ingfeldt, är en erfaren räv på området och det kändes tryggt att ha honom vid min sida, när vi ställde upp på Brommas bana 30 i formation.

Det flygplan som ligger först kallas för ettan och den piloten har ansvar för allt som gäller flygningen samt radiokommunikation för båda planen. Flygplanet som ligger strax efter kallas för tvåan. Tvåan skall hela tiden ligga precis rätt i vinkel, höjd och avstånd i förhållande till ettan. Jag började som rotetvåa och Åse var etta. För att tvåan inte skall bli efter vid pådrag, bör tvåan dra på och ställa sig på bromsarna för att kunna hänga med när ettan startar.


Roten SE-KZP startar bana 30

Starten gick relativt bra, tack vare flyglärarens detaljstyrning. Det märktes direkt att det inte är helt lätt att ligga rätt bredvid varandra.
Vi svängde norrut mot Edsviken och smög sakta upp till 1500 fot. Den första övningen var att flyga rakbana och se till att ligga rätt. Korrigeringar görs med gas, höjdroder och skevroder. Som ovan känner man sig inte helt bekväm med att ligga så nära ett annat flygplan i luften och jag märkte att jag omedvetet drog mig längre ifrån, så arbetet gick ut på att smyga sig närmare ettan.

Därefter övade vi svängar och flankbyten. I svängarna gäller det för tvåan att korrigera både höjd och hastighet för att ligga kvar på rätt plats i förhållande till ettan. Ligger man i yttersväng som tvåa får man öka gasen och stiga för att ligga rätt på vingen samt kompensera den längre flygsträckan i ytterkurvan. Ligger man däremot i innersväng gäller motsatta förhållandet, dvs minskad gas och höjd.


Flankbyte, alternativt GMD på tok för lågt! :-)

Flankbyten betyder att tvåan byter sida till ettan. För att genomföra ett byte drar man sig bakåt, sjunker samt skevar över till andra sidan. När man ligger precis under och bakom det andra planet ökar man gasen och svänger vidare, för att strax stiga och flyga ikapp ettan igen.


Perfekt!

Jag provade även att gå in i ettans propellerström. Det innebär att flygplanet inte längre lyder roder som det skall.

Sedan flög vi in mot Barkarby för att genomföra vår första rotelandning. När vi passerat Säbysjön lade sig ettan i vänstersväng för att gå in på medvinden bana 24. Jag låg då i innersvängen med avdrag på motorn för att inte gå förbi. Men sedan fällde ettan Åse ut ett steg klaff och vips hade jag för hög fart i förhållande till henne och sköt förbi. Åse lade sig i en vänstersväng och jag fick lägga mig i innersväng för att återta min plats igen. Nästa gång gick det bättre och vi satte ner hjulen samtidigt på bana 24. Detta visade tydligt att roteflygning inte är helt enkelt! Efter landningen konstaterade jag att jag knappt sett på mina instrument under hela flygningen. Snacka om att låta ettan styra!

Efter en kort genomgång på marken, taxade vi ut och startade tillsammans på bana 24. Nu var rollerna ombytta och jag var roteetta. Jag startade ganska lugnt och började stiga. Sedan påbörjade jag en sväng åt höger för att hamna rätt i varvet. Svängen var dock för brant för att tvån skulle bli avskakad och fortsätta på egen hand. Jag flög långsamt mot masten och där hakade tvåan på igen. Även här märktes det att vi är totala nybörjare på området.

Efter masten for vi österut. Sedan genomförde vi övningarna igen, men nu med ombytta roller.

Till slut var det dags för inflygning mot Bosön. Denna gång med radiofraseologin ”SE-GMD i formation”.



Vi fick klart till krogen och väl där fick vi klart för inflygning högervarv mot bana 30. Åse låg i högerflank fram till krogen för att sedan byta sida över till vänsterflank. Man startar och landar nämligen med rotetvåan på lovartsidan om ettan. Anledningen till detta är att rotetvåan inte skall behöva flyga i ettans propellerström. Precis när vi låg på final, konstaterade tornet att vi flög för sakta och dirigerade tillbaka oss till krogen igen. Bra och lärorikt att avbryta landningen, dra på och flyga iväg igen, för att sedan svänga runt och gå in för ett nytt försök.

Det var en mäktigt upplevelse att landa i rote på Bromma. En sida åt oss var på banan räckte mycket bra.

Detta var en händelserik dag och roteflygningen var en härlig ny upplevelse. Men samtidigt känner jag att detta är något som man verkligen måste öva på, för att vara i flygtrim och kunna genomföra på ett säkert sätt. Man måste också kunna lita på sin rotekamrat och vara tydlig med sina intentioner som etta.
Om vädergudarna är med oss kör vi nästa pass på torsdag!

Sökord: rote